Slottsbrons Musikkår

Att författa en historik över en förening som är drygt hundra år är ingen barnlek, men jag ska göra ett försök att skildra musikkårens historia. Eventuella felaktigheter som upptäcks hoppas jag att ni mailar till kontakt@slottsbronsmusikkar.se så skall de åtgärdas å det snaraste. Nu kan historien börja...

Vår historia tar sin början 1902 då Karl Ekstam flyttade till Slottsbron för att börja arbeta på sulfitfabriken. I Slottsbron fanns vid seklets början två ideella föreningar: Ungsocialistiska föreningen och Logen IOGT Slottsbrons framtid. Då Karl Ekstam var intresserad av föreningslivet anslöt han sig till IOGT. Där föregicks varje möte med sång och musik. Ekstam var begåvad med musikaliska talanger och föreslog att man skulle starta en musikkår. Förslaget föll i god jord och Ekstam utsågs till ledare. Föreningen var bildad, men instrument saknades. Ett brev skickades till disponent Lindstedt där Ekstam ansökte om ett lån för inköp av instrument. Det bar sig inte bättre än att disponenten sökte upp "musikdirektören" på fabriken, lämnade tillbaka det bifogade svarsportot och diskuterade saken muntligt. Något lån var det bara inte tal om. Disponent Lindstedt var intresserad av att bygden fick en egen musikkår så bolaget skulle i stället köpa instrument som kåren skulle få låna. Musikanterna blev självklart tacksamma för detta förslag, men tacksamheten försvann med tiden. Mer om det senare.

När instrumenten väl fanns på plats kunde man börja repetera. Träningslokal hade man ingen heller utan man höll till i det gamla fabrikskontoret (som senare blev målarverkstad) samt i utearbetarnas matsal, den s.k. kôrran. Ekstam hade ett styvt jobb att få fason på musiken, men 1:a maj 1903 var det premiär. Någon större repertoar var det inte tal om på den tiden. "Arbetets söner" fanns med redan vid premiären och den spelas än idag på 1:a maj. Publiken var dock nöjd med vad den såg och hörde. Något som heller inte har förändrats under årens lopp. (Hoppas jag...)

Den första sättningen i musikkåren bestod av Karl Ekstam och Rudolf Stenberg på Eb-kornett, Gunnar Westlund, Bb-kornett, Harald Tångring, althorn, Oskar Berner Karlsson, bastuba, Henning Ågren och Fredrik Sundkvist spelade tenor. Det hela kompletterades med trumslagarna Theodor Dufva och Hjalmar Karlsson.

Senare under sommaren spelade kåren på en s.k. lusttur med passagerarbåten "Alma" som gick till den dåvarande utställningen i Karlstad. Kåren deltog dessutom i en demonstration som gick från Edsvalla till Slottsbron, en nätt promenad på halvannan mil. Och när man ändå var ute och promenerade passade man på att ta svängen förbi beväringsplatsen i Trossnäs, en omväg på ytterligare någon kilometer, bara för att dela ut arbetartidningar till militärerna. Något som tydligen inte uppskattades eftersom tidningarna kom flytande i Norsälven när kåren kom fram till färjeläget i Nor.

1907 bildades fackföreningen och den ansåg att den skulle "äga" musikkåren, men bolagsledningen var av annan åsikt och visade det med all önskbar tydlighet genom att helt sonika ta tillbaka sina instrument. Kårmedlemmarna fick då ta av sina surt förvärvade slantar och köpa egna begagnade instrument. Fackföreningen löste så småningom in instrumenten.

1909 var året för storstrejken. Något som gjorde att kåren fick tid att öva desto mer. Ett fackföreningsmöte utan musikkår och arbetarsånger var inte värt namnet, så kåren hade en del att göra. Företrädesvis i det nybyggda Folkets Hus ute på Mickelsön. Där ekade arbetarsångerna starkt. Men det var inte bara vid fackliga sammankomster kåren dök upp. Man spelade även på dans och då kunde en sprittande polka avlösas av en smäktande vals. Efter storstrejken blev kåren något mindre aktiv, utan att för den skull ligga nere. 1910 slutade Karl Ekstam som ledare och avlöstes av Henning Ågren. Ekstam var inte den enda som slutade vid denna tidpunkt, men det fanns fler som stod på tur att börja. 1912 beslöt man sig för att dubblera en del stämmor och fler fick plats i kåren.

Kåren var eftertraktad och anlitades inte bara av de föreningar som fanns i Slottsbron. 1917 deltog kåren tillsammans med fyra andra musikkårer i en massdemonstration i Karlstad. Då denna anordnades mitt under brinnande världskrig gick den i hungern och svältens tecken, vilket gjorde den mindre fredlig än vad dagens demonstrationer är. 1919 ställdes driften in vid fabriken och Henning Ågren tvingades söka sig till annan ort. Ledarskapet övergick då till Johan Magnusson som fick ett styvt jobb då endast fyra musikanter fanns kvar. Genom att låna musiker från grannen Gruvöns Musikkår löstes krisen och kåren kunde leva kvar. (Att låna från varandra är något som lever kvar än idag 80 år senare.) Året efter införskaffades nya instument och man kunde rekrytera en hel del nya medlemmar vilka gjorde att kårens fortlevnad var tryggad.

1923 var det dags för en ny storkonflikt och kåren fick möjlighet till dagliga övningar. Under den här konflikten skulle kåren stå för all musikunderhållning precis som man gjort 14 år tidigare. Nu när man dessutom hade så gott om tid så kunde man ge sig på lite svårare musik och man skrev egna arrangemang och köpte nya noter för nu skulle man minsann ge konserter. Enligt uppgift fanns det olika synpunkter på hur styckena skulle spelas, men Johan Magnusson var en bestämd man och fick sin vilja i genom. Kassan behövde stärkas upp och man såg konserterna som ett sätt till detta, konserterna blev av men inte pengarna. Så kan det gå. Den ena konserten hölls på Viktoriabiografen i Säffle och den andra i Bråtens ordenshus, Värmlandsbro. Om den sistanämnda spelningen kan man i Werner Danielssons historik över musikkårens första 70 år läsa:

"...där konsert hölls i slutet av mars månad är att minnas den förhoppningsfulla grupp musikanter som var samlade vid Slottsbrons järnvägstation för resa till Segmon, utrustade med termosflaska och smörgåsar och trots en intensiv snöyra traskade den långa vägen från Segmons järnvägsstation till Bråtens ordenshus, bärandes på instrument och annat. En promenad på två timmar i djup snö. Men mannarna var utrustade med gott humör för nu skulle den första konserten hållas och därefter skulle det spelas dansmusik till långt fram på natten. Hur humöret var på den grupp som klockan fem påföljande morgon i gåsmarsch kom tillbaka efter att ha traskat i djup snö och med magen tom på föda, ja det humöret är ej lämpligt att beskriva här."

Kåren fick lön för den möda man lagt ner på träning och under åren 1924-28 var kåren mycket anlitad i såväl Värmland som Dalsland. Man talade om en riktig glansperiod. Åmål var en plats där kåren var väl ansedd och en flitig gäst vid såväl fester, travtävlingar och konserter på stadshotellet. Vid ett tillfälle anlitades kåren t.o.m vid begravning av en kommunalpamp. I Värmland var kåren en flitig gäst i ett flertal orter från Säffle i söder till Forshaga i norr. Någon ekonomisk förtjänst var det dock inte tal om då gaget vid vissa storartade tillfällen uppgick till tre kronor per musikant. Men då som nu var det nöjet att få spela som gjorde att folk ställde upp. Att man sen fick komma ut och se sig omkring gjorde inte saken sämre.

1924 fick kåren två nya medlemmar i Harald Danielsson (endast 12 år gammal) och Karl Gustafsson. Harald Danielsson visade sig bli ett namn att verkligen lägga på minnet som såväl musiker, musikledare och arrangör. Han nämns än idag med stor respekt i kåren. Mer om honom senare. Karl Gustafsson var även han en man att räkna med och spelade med i kåren så gott som hela tiden fram till sin bortgång 1968. Kårens besättning uppgick nu till elva man och höll sig konstant de närmaste åren.

Allt eftersom tiden gick och musikmodet ändrades försvann musikkårerna från dansställena för att ersättas av mindre danskapell. Efter 1928 fick kåren helt inrikta sig på underhållnings- och konsertmusik, vid sidan av den självklara marschmusiken. Att kåren inte längre syntes på danstillställningar medförde att aktiviteten sjönk. Intresset för den moderna musiken smittade även kårens musiker och "Gunnars kapell" bildades, men alla förändringar är inte enbart av ondo vilket skulle visa sig senare.

I början av 30-talet kom fyra ynglingar med stort musikintresse med i kåren: Herbert Blixt, Arne Klaxman, Bror och Tore Magnusson. Från Gruvöns Musikkår kom förstärkning i form av Helmer Gustafsson och senare också Arthur Gustafsson. Snart hade ungdommarna bildat den i Värmland och Dalsland mycket populära och omtyckta dansorkestern "Herberts orkester".

Kåren spelade alltmer sällan på offentliga tillställningar, men övandet fortgick. Om än i någon minskad omfattning med tanke på den speciella täning som krävdes för dansmusikerna. 1938 avsade sig Johan Magnusson ledarskapet för kåren, något som han innehaft sedan 1919. Men musiken lade han inte helt på hyllan utan ställde gärna upp om han blev tillfrågad.

1939 stod Europa på tröskeln till ett nytt förödande krig och kåren såg sig om efter en ny ledare, dock inte av den anledningen får man hoppas. Valet föll på Harald Danielsson och det skulle visa sig vara ett helt riktigt val. Kåren fick ett rejält uppsving i sin verksamhet. Trots att det var beredskapsår och många unga män försvann från orten för att försvara rikets gränser, lyckades Harald övertala än den ene, än den andre av ortens ungdommar att börja spela i musikkåren och 1943 uppgick antalet medlemmar till 26 stycken. Det visar på att musikintresset var stort. Eller också besatt Harald en osedvanligt stor övertalningsförmåga. Kanske var det en kombination.

Men säg den glädje som varar för evigt. Nya arbetsplaster lockade och kårens numerär minskade åter. Vissa flyttade, andra slutade ändå. Även Harald Danielsson slutade i kåren: 1948 lockades han till Åmål där han fann ett bra arbete och en plats i stadens musikliv. Ny ledare blev Karl Ekstams son, Gottfrid, som återkommit till bygden efter att ha varit musikledare i Åsensbruk. Men efter endast två år flyttade han vidare till Kolsva för att bli musikledare. Nu var det dags att finna en ny ledare igen. Den här gången föll valet på Herbert Blixt. Han hade vid den här tiden varit medlem i kåren i närmare 20 år och var dessutom ledare för den tidigare nämnda orkestern "Herberts". Tyvärr gick han hastigt bort efter endast ett och ett halvt år vid rodret. 1951 blev därför musikfanjunkare H. Blomqvist ledare. Men även han blev kortvarig på posten. Året efter kom Harald Danielsson tillbaka och blev kvar som ledare för kåren fram till sin bortgång 1968. 1957 tog han dessutom initiativ till bildandet av Slottsbrons Ungdomskår, vilken fanns på orten fram till 1984.

1953 firade kåren sitt 50-årsjubileum med bl.a en konsert. Vid denna konsert spelade kåren slagnummer från varje årtionde som kåren funnits och mellan låtarna berättade dåvarande ordföranden Verner Danielsson om vad som hänt under det årtiondet. Mycket av det är återgivet ovan. Ett annat inslag under konserten var att kårens yngste medlem framförde "Gärdebylåten" på tonett. Den då blott 11-årige Sven-Erik Magnusson skulle senare visa sig bli rikskändis i "Sven-Ingvars". Detta faktum har medfört att kåren har kunnat åka "snålskjuts" och varit med i olika TV-program om nämnda orkester.

1958 var kåren deltog kåren i arbetet med att få fram en musikpaviljong som skulle placeras vid Folkets hus och som skulle användas vid utomhuskonserter. Paviljongen stod snart färdig och användes framför allt vid Valborgsmässofirandet. Numera har den flyttats till Strandvallen, men nyttjas fortfarande på Valborgsmässoafton.

Under 60- och 70-talet blev musikkåren något av husband när det arrangerades Barnens dag och svenska flaggans dag i Säffle. 1968 var Slottsbrons Folkets hus plats för en världspremiär. Sven-Ingvars film Under ditt parasoll skulle ha premiär och att musikkåren skulle spela var en självklarhet. Spelningen framfördes med kåren iförda tidsenliga kläder. Sven-Ingvars och vilda västern var dock ingen lyckad kombination och filmen försvann snart från biograferna, men har visats på senare tid. Då med kultisstämpel, kalkonfilmer når alltid anhängare. Melodin Under ditt parasoll finns alltjämt kvar i kårens repertoar och tas fram emellanåt.

1969 slogs kommunerna Ed och Grums samman, vilket betydde att det helt plötsligt fanns tre musikkårer i samma kommun. Slottsbrons Ungdomskår hade som tidgare nämnts bildats av Harald Danielsson 1957, mer om den senare, och i Grums fanns sedan 1911 Gruvöns Musikkår. Båda de ”stora” kårerna hade bildats på respektive bruk, med liknande sättning och hade under åren ungefär samma utveckling. Att kårerna med tiden kom att stå på egna ben och inte vara beroende av respektive bruk ska vi vara glada över. Det innebar att Slottsbrons Musikkår överlevde nedläggningen av Slottsbrons sulfitfabrik 1974.

Arne Klaxman som lett kåren sedan Harald Danielssons frånfälle 1968 fick efter sju år åter ta plats i trumpetledet när Arthur Gustafssons yngre bror Eric tog över dirigentpinnen 1975. Eric Gustafsson var som gammal ”regementare” en disciplinerad ledare med bestämda krav och genom hans ledning fick kåren en postiv utveckling musikaliskt.

Slottsbrons Musikkår har som tidigare nämnts figurerat i tv vid flera tillfällen. 1982 bjöd exempelvis Bengt Alsterlind kåren till Café Solsta och ett program som handlade om Sven-Ingvars. Sven-Erik Magnussons tidigare medlemskap var givetvis anledningen. När samme person fyllde 60 år i oktober 1992 och skulle ha födelsedagskalas på ett hotell i Karlstad väntade musikkåren utanför entrén tillsammans med radiomannen Kent Finell. Sven-Erik intervjuades innan han fick en klarinett i näven och tog plats i främsta ledet. Allt direktsändes i Café Norrköping. En kupp som iscensattes av Ingvar Karlsson.

1982 flyttades även musikpaviljongen från Folkets hus-kullen till Strandvallen där den står än i dag. Anledningen till att den flyttades var att den utsatts för skadegörelse och att det fanns oro för att den skulle förstöras helt och hållet. För att undvika detta plockades den ner bräda för bräda och fick en välbehövlig upprustning. Pavlijongen används vid valborgsmässofirandet, de år vädret tillåter bör tilläggas.

1983 fyllde musikkåren 80 år och ställde förstås till med jubileumskonsert. Till denna hade två gästartister från Säffleoperan engagerats, Sonja Söderqvist och Einar Berg. Många gratulanter strömmade till, men anmärkningsvärt nog inte Grums kommun.

1984 fanns inte längre underlag för att behålla ungdomskåren och kårerna slogs ihop till en kår. De flesta av ungdomarna fortsatte, men det fanns också några som valde att sluta. Att kårerna slogs samman innebar att belastningen ökade på kåren vid den traditionsenliga väckningen på första maj. Förr om åren hade de båda kårerna delat på samhället, men nu skulle en kår väcka hela Slottsbron.

Ett plötsligt dödsfall 1986 gjorde att musikkåren förlorade sin uppskattade och duktige ledare Eric Gustafsson. Genom Erik Rydells försorg hittades snabbt en ersättare i Janne Lindqvist, musiklärare i Säffle. Precis som Eric Gustafsson var han också en före detta regementsmusiker, men med en annan ledarstil. Som musiklärare var Janne Lindqvist en duktig pedagog, men också en glad gamäng som tyckte att det skulle vara roligt att spela. Något som gav lättsamma repetitioner och han kom att bli en mycket uppskattad ledare för kåren, både bland gammal och ung. De yngre uppskattade särskilt att Janne Lindqvist via sitt arbete som musiklärare hade koll på lite modernare musik. Kårens repertoar kom att förnyas rejält under hans ledning.

Redan 1983 blev 6 juni nationaldag i Sverige, men det dröjde ända till 1989 innan det blev något organiserat firande i Slottsbron. Under 90-talet genomfördes detta oftast på Stenbergsåsen, eller Oljeberget som åsen kallades i folkmun.

Under 90-talet närmade sig kårerna i Grums kommun varandra. I mitten av decenniet gavs flera gemensamma konserter med gästdirigenter som Stig Gustafsson och Kjell-Erik Paulsrud. Kårens dåvarande dirigenter Janne Lindqvist och Ylva T Sundin ledde också en konsert. Dessutom gjorde Gruvöns basist Anders Jonsson ett inhopp som ett led i sin musikutbildning vid Ingesunds musikhögskola.

1997 var ett märkesår i Slottsbrons historia. Det var 100 år sedan fabriken öppnade och 6 juni öppnade utställningen Slottsbron 100 år, Från Stor-Johan till Sven-Ingvars, i Folkets hus. Tal hölls av kommunalrådet Rune Strömberg, Grums kyrkoherde Mats Johansson Flygg och Sven-Erik Magnusson. Både Gruvöns och Slottsbrons Musikkårer spelade.

En musikkår behöver inte bara musiker, noter och instrument. En fungerande ekonomi är också en förutsättning. Därför skapades i början av 2000-talet en stödförening där de som vill kan stötta kåren ekonomiskt. Och moraliskt också kan man anta.

Sex år efter att Slottsbron fyllt 100 år var det musikkårens tur att bli sekelgammal. Passande nog firade Konsum Värmland 100 år samma år och musikkåren fick därför medverka vid Konsum Värmlands medlemsaktiviteter under året. Det innebar spelningar i Karlstad, Filipstad, Kristinehamn och Arvika samt vid Konsums interna fest vid Gammelvala i Brunskog.

Förberedelserna för kårens eget firande togs på största allvar och en jubileumskommitté bildades som biträdde styrelsen i arbetet. Konsertprogrammet speglade musikens utveckling under kårens verksamhetsår. En mässingsextett, kårens ursprungsbesättning, inledde konserten med marschen Det gröna lägret, komponerad av Karl Ekstams son Gottfrid. En verklig Slottsbromarsch med andra ord. Till konserten hade tre arrangemang specialbeställts, däribland ett potpurri på tre Sven-Ingvarsmelodier. Ett nummer som gjorde stor succé. ”Jag gick och nynnade på den när jag gick hem”, sade en av åhörarna efteråt. De elva nummer som framfördes var hämtade från varsitt av de årtionden kåren hade varit aktiv. Dessa presenterades också med en klädkavalkad då drillflickorna visade modet från den aktuella tidsepoken.

2005 var det dags för fotbolls-VM för flickor. Några av matcherna spelades i Säffle och med tanke på att det var mitt i sommaren var det svårt att samla en hel musikkår. Därför spelade Slottsbrons och Gruvöns Musikkår tillsammans.

Samma år såg vi embryot till nästa stora projekt för musikkårerna i kommunen. Då arrangerades Musikkårens dag i Grums tillsammans med Gruvöns Musikkår. 2008 blev arrangemanget betydligt större. Tio musikkårer och drygt 230 musikkårer var engagerade. Det spelades på olika håll i kommunen. Vid lunchtid marscherade kårerna från olika platser i Grums för att sammanstråla vid kommunhuset där Under blågul fana och Värmlandsvisan framfördes gemensamt. Det verkliga kraftprovet var dock den stafettkonsert som arrangerades i Grums Folkets hus under eftermiddagen. Musikkårerna hade tolv minuter var på sig att ta plats på scenen, framföra sin musik och ta sig av scenen för att ge plats åt nästa kår. Stafettkonserten avslutades av de båda hemmakårerna framförde ett Glenn Miller-potpurri och Infanterimarsch till uppskattande applåder från de gästande kårerna.

Under 2000-talet har kåren vid flera tillfällen medverkat vid 17 majfiranden i Kongsvinger med omnejd. 2010 hade man sällskap dit av flera medlemmar i Gustavsbergs Blåsorkester från Stockholm, en orkester som gästade Slottsbron under helgen. Då 17 maj var en måndag följde stora delar av orkestern med till Norge, något de inte ångrade utan såg som en verklig upplevelse.

2011 fick musikkåren hedersuppdraget att spela vid Filipstads 400-årsjubileum. Både kung Carl XVI Gustaf och hertig Carl Philip närvarade och deltog i paraden från torget till kyrkan, en parad som leddes av kåren med drillflickor.

När detta skrivs i juli 2012 är musikkåren precis på väg att lämna hemorten. Slottsbrons Folkets hus har sålts till privata ägare och därmed har musikkåren blivit uppsagd från sitt hyreskontrakt. En ny repetitionslokal och förvaringsutrymmen har ordnats på Strandgården i Slottsbron samt ytterligare förvaring i norra kontoret på Gruvön.

Slottsbrons Ungdomskår

För att tillvarata ungdomens musikintresse bildades Slottsbrons Ungdomskår. Initiativtagare var musikkårens ledare Harald Danielsson och kårens medlemmar ställde upp som lärare, något de fortsatte vara via ABF en bra bit in på 80-talet. Då blev konkurrensen för stor från andra aktiviteter och det bristande underlaget fick ungdomskåren att gå upp i ”stora” kåren 1984.

Ungdomskåren växte under 60-talet och 1971 hade kåren hela 58 medlemmar, inklusive drillflickor. Ungdomarna var flitiga och i genomsnitt deltog 37 medlemmar vid repetitionerna. Samma år medverkade ungdomskåren i tv:s stora talangjakt Titta in. Kårens ordförande hade skickat in en ansöka utan större förhoppningar, men ungdomarna presterade bra vid provspelningen i Karlstad och 7 maj kunde kåren ses marschera i tv. 1971 gjorde kåren inte mindre än 22 offentliga spelningar.

1972 medverkade ungdomskåren i tre musikstämmor på lika många dagar. Dessa arrangerades i Mjölby, Motala och Söderköping. Än i dag kan man höra de som var med på den tiden tala om framför allt Mjölby.

När kåren fyllde 20 år avslutades firandet med en resa till vänorten Horsens i Danmark.

1978 medverkade kåren i en musikfestival i Borås. Festivalen lockade ungefär 900 musiker från hela landet och slutuppvisningen när samtliga musiker gemensamt framförde marschen Viktoria på Ryavallen blev för många ett oförglömligt minne. I Borås hörde ungdomskåren en annan trevlig marsch som genast införskaffades till det egna notarkivet, Jungbläser.

Under 70- och 80-talen medverkade kåren ofta vid 17 majfiranden i Halden.

1982 firade ungdomskåren sitt 25-årsjubileum med konsert i Folkets hus. Gästartister var duon Sven-Erik Magnusson och Christer Magnusson.

Två år senare lades ungdomskåren ner och musikerna flyttad över till Slottsbrons Musikkår.

Slottsbrons Ungdomskår hade under sina 27 verksamhetsår enbart två ledare, Harald Danielsson och Stig Gustafson.

Drillen har dock fortsatt sin verksamhet med oförminskad styrka. Där har utvecklingen fortsatt vara positiv och på senare år har man även börjat tävla. 2003 blev drillen femma vid Marschdrill-SM. Året därpå kvalificerade man sig för Drill-SM dit nio flickor åkte. Hittills största framgången kom 2007 med en tredjeplats i Marschdrill-SM.

Samma år försvann Slottsbrons Ungdomskår helt och hållet i och med att drillen bytte namn till Slottsbrons Musikkårs drill.

Drillen har inte mindre än fem olika övningsgrupper, från nybörjargruppen med medlemmar i åldern sju till nio år upp till elitgruppen med medlemmar i åldern 16 till 22 år.

Hasse Axelsson och Magnus Carlsson

Genom åren har Slottsbrons Muikkår haft följande musikledare:

Karl Ekstam1903-1910

Henning Ågren1910-1919

Johan Magnusson1919-1938

Harald Danielsson1939-1948

Gottfrid Ekstam1948-1950

Herbert Blixt1950-1951

Herbert Blomqvist1951-1952

Harald Danielsson1952-1968

Arne Klaxman1968-1975

Eric Gustafsson1975-1986

Janne Lindqvist1986-1999

Stig Gustafsson1999-2000

Pär Burman2001-